Idag har vi varit hos mormor för hon fyllde år. Hon hade besök från Norge. Min älskade släkt <3 alltid lika kul när dom kommer hit. Käkade smörgåstårta *mumma*
Annars är livet på topp som vanligt. Inget stör mig, fattar ni ingenting!!! Jag vet att vissa är här och snokar runt på bloggen men orka bry sig. Det är ju inte så att jag inte vill ha läsare men vissa kunde man klara sig utan men men... Sen att folk snackar skit och håller på vet ni vad INGET rår på mig just nu.


Jag älskar alla just nu... hahaha man kan ju tro att jag är påtänd så som jag snöar i det blå.
Nä men sanningen är att jag orkar inte tycka illa om någon, eller gå och störa mig på folk...nu ska jag dra en klycha.. LIFE IS TO DAMN SHORT!!
Jag känner att jag har viktigare och framför allt vettigare saker för mig att göra med mitt liv. Jag tänker komma någonstans i mitt liv. Jag tänker lyckas med saker och jag vill inte känna när jag tänker tillbaka varför gjorde jag si och inte så eller varför var jag så arg för det där, det är ju bara löjligt.
Fattar ni vad jag menar???

För att komma någonstans i livet så kan man inte störa sig på vad hela världen gör eller inte gör, GÖR NÅGOT ÅT DET SJÄLV ISTÄLLET!!!
You reap what you sow. Så enkelt är det!

Nu ska jag bädda ner min underbara dotter som är det finaste som finns på denna jord.

allt just nu. Allt är bara toppen, det är så bra så jag inte ens haft lust att blogga.
Jag älskar min man han är ju bara bäst. Asså ni kan ju försöka att skryta om era gubbar men min man vinner första priset med hästlängder. Säg någon annan man som skulle åka köpa räkor till er sent på kvällen och inte nog med det ställa sig och skala dom åt er, trots att han inte tål det själv.
Jag älskar min dotter som är världens bästa. Hon är snäll, hjälpsam och väl uppfostrad. Hon skulle aldrig få för sig att svära eller vara elak eller otrevlig mot någon annan människa. Hon är 8 år och beter sig hundra ggr bättre än vissa vuxna.
Sen älskar jag mina vänner. Ni vet vilka ni är. Ni som står när andra faller. Ni som finns kvar i vått och torrt. Fast man inte pratar varje dag så vet jag att när det väl gäller så finns ni där.

Ni är mitt allt <3

Jag var så jävla peppad och så positiv så det sprutade ur öronen på mig. Vart fan tog det vägen???
Jag känner mig depp. Jag vet lite som spelar in men sen då..
Det måste ske en ändring och fort för såhär orkar man ju inte fortsätta.

What to do? What to do?

Läste i en blogg om hur man tror att andra uppfattar en, så nu vill jag att alla som läser här och jag vet att ni är mer än 3 så försök inte. ALLA som läser skriver med ett ord eller fler hur ni uppfattar mig.

Detta ska bli spännande...